Intervju med Rita Larsson

Intervjufrågor med Rita Larsson

Jag är en glad pensionär som har flyttat till Oria, Italien.

Vad tar du med i resväskan:

Jag tar inte med mig något speciellt, jag försöker snarare att ta med mig så lite som möjligt. 

Packningen beror på vilken resa jag skall göra. Jag anpassar mig lite efter vädret. Kan det bli kallt eller varmt. Jag prioriterar sköna skor att gå i.

Bok:

Jag tar med mig böcker. Jag gillar svenska författare, biografier och romaner. Jag läser inte så mycket reseböcker.

Reseerfarenhet:

Jag har rest en del och gillar att resa och uppleva hur andra människor har det. Jag har varit på resor i Europa, Afrika, Amerika och Asien. 

Drömresan:

En resa som verkligen gjort intryck på mig är Indien. Jag reste runt och var där i drygt två och en halv månad. Min dotter bodde och arbetade där under en period i Bangalore så jag besökte och bodde en stor del av tiden hos henne.

Jag fick vara med på ett bröllop som varande i tre dagar. Vi reste runt i Indien och bodde hos indiska familjer.  Det var en sådan gästfrihet och sådan glädje över vårt besök. Indien är så avslappnat. Det är ett helt annat tempo än hemma i Sverige. Det var inte bara på landsbygden utan även i storstäderna som det fanns ett helt annat lugn än hemma.  Under rundresa i Indien var ett av målen Taj Mahal, en fin plats men väldigt turistisk. 

Jag åkte även till Goa med en vännina, en fin ort men också väldigt turistisk i jämförelse med resten av Indien. Det är bra för ett första besök i landet, då allting där är mer strukturerat och det ger en första känsla om vad Indien som land och kontinent är.

Tips inför en resa:

Det är bra att ha ett öppet sinne när du reser. Du behöver inte alltid vara så förberedd. Ta istället in den nya kultur som du kommer till. Jag gillar att studera och se hur människor lever i andra länder. Det är speciellt att få komma hem till andra hem och se dem i den kontexten. Jag kom ihåg när vi besökte en städerska i Indien. Hon var så stolt att vi skulle komma och familjen stod på parad och mötte oss. Hela gatan där hon bodde visste att hon skulle få besök av oss och alla var väldigt nyfikna på oss. När vi sedan skulle sätta oss och äta, satt hela familjen och tittade på oss när vi åt. Av respekt åt de inte samtidigt som oss. Vi fick veta allt om hennes livshistoria och hur hon kämpade för att få en dräglig tillvaro för henne och hennes familj.

Villa Ottilia:

Det har varit min dotters dröm under många år att starta ett pensionat. Hon har talat om det i många år och samtidigt har hon arbetat på flera platser runt i världen. När hon kom hem från Indien, så var det dags för denna dröm. Hon frågade om jag ville följa med, och jag tvekade inte en sekund utan svarade självklart. 

Jag blev pensionär vid femtionio års ålder och flyttade med Linda till Italien och Oria.

Hur hittade vi Villa Ottilia:

Det tog flera månader innan vi hittade det vi var ute efter. Vi tittade på hus efter hus och antingen passade det inte eller så var priset alldeles för högt. Totalt åkte vi runt och tittade på över sextio hus. Flera gånger hade vi rest förbi det hus som senare skulle bli Villa Ottilia, men det var för dyrt och jag kände att det inte var någon ide att titta på det. En dag fick vi nys om att priset hade gått ner och då åkte vi dit och tittade. Det var bara meningen att det skulle bli detta hus, det kändes rätt direkt och efter trettio minuter var hela affären klar. 

Villa Ottilia byggdes 1939 och har en fin arkitektur som kommer från den tiden. Utmaningen med att köpa hus i Italien är att det oftast är mer än en ägare och det gör att alla ägare skall vara överens om försäljningen. En annan sak är att många hus har ett stort affektionsvärde, så även om ingen bor där just nu, så väntar man med försäljningen av huset tills den gamla generationen har gått bort.

För oss gällde det att hitta ett hus där vi kunde hyra ut rum och samtidigt bo i det. Det är förutsättningen för ”bed and breakfast.” i Italien. Du skall bo med gästerna. Jag som gillar att komma hem till andra och se hur de bor har nu fått möjlighet att få gäster hem till oss. Min dotter har alltid haft en stor umgängeskrets och gillar at ta hand om andra.

Iordningställandet av Villa Ottilia:

 Sedan började det stora renoveringsarbetet både för att fixa en lägenhet till oss och rum till uthyrning för våra blivande gäster. Det tog drygt två och en halv månad. Det var ett roligt och tufft arbete att göra om. Linda är duktig på att se husets potential och har många idéer på hur det skulle genomföras. Vi hade hantverkare som hjälpte oss, vi gjorde inte allting själva. De hade det svårt att förstå att vi två kvinnor också ville arbeta och hjälpa till. Flera gånger kom hantverkarna och tog av oss våra arbetsredskap. De ville att vi skulle ta det lugnt och speciellt jag som är mamma. 

Kontraktet skrevs i augusti 2010 och i december var renoveringen klar och vi fick tillstånd att hyra ut rum.  Namnet blev Villa Ottilia. Namnet kommer från min mormor Gerda Ottilia. Det är så roligt att italienare tror att det är ett svenskt namn och svenskarna tror att det är ett italienskt namn. 

Hur är det att driva ett pensionat?

Det är roligt att ha ett pensionat. Du träffar så många spännande människor och får lära känna dem under deras besök hos oss. Vi tänker och försöker erbjuda mer än gästen förväntar sig. Det är så roligt att göra gäster glada och få positiv feedback. Om någon inte är nöjd så tar man det personligt. 

Vi har många gäster från Sverige, men även andra nationaliteter och många italienare. 

Många av våra gäster som en gång kommer på besök, kommer tillbaka igen. Det kan vara en person som kommer i ett sammanhang och sedan kommer tillbaka med sin familj och vänner och hyr hela pensionatet. 

Det ger ju oss ett bra betyg, gästerna trivs och de kommer tillbaka. De flesta gäster bokar genom tidigare rekommendationer eller via Facebook. Det går mycket från mun till mun i marknadsföringen.  

Denna del av Italien är inte så känt ännu, men området är på uppgående. Det innebär att du som gäst får chans att uppleva det genuina södra Italien. Du blir en del av vardagslivet direkt när du är här nere. 

Vi har gäster som bor hos oss från ungefär mars till starten av november. När säsongen är slut och vi går över till vintertid lever vi ett helt annat liv. Vi jobbar mycket i vår trädgård. 

I november är det dags för olivplockning. Förra året plockade vi och gjorde egen olivolja. Det blev över 100 liter. Då hade vi även gäster som var med oss och plockade oliver. De ville se och lära sig hur det går till.

Vi beskar träden kraftigt i samband med olivskörden i fjol så det här året har vi ingen olivskörd. Nästa år blir det bra skörd igen. 

Vi har vänner som behöver hjälp med sina olivträd och kommer att plocka deras oliver istället. 

Vi har tjugo olika sorters träd i vår trädgård bland annat granatäpplen och fikon.

På vintern är det avkoppling och träffa vänner som gäller när vi inte arbetar ute i trädgården. Det blir också en sväng hem till familjen i Sverige och för att träffa mina vänninor.

När du har varit ledig i två månader börjar du sakna gästerna och längtar tills det blir säsong igen.

Jag trivs bra här nere och lever det liv som jag vill leva. 

En dag på ålderns höst så vill jag tillbaka till Sverige. 

Men det är långt tills dess.