Jag blev kär i landet Grekland direkt och det är en ständigt pågående kärlekssaga. Jag har sedan dess haft möjligheten att se stora delar av landet, både dess öar och stora delar av fastlandet. Det finns inget land som jag rest eller återvänt så mycket till som just Grekland. Flera av mina grekiska vänner ser mig som halvgrek och det tar jag som en komplimang. Grekland är i mitt blod.
Kos, på 1980-talet var den stora partyön. Vi skulle steka oss bruna på dagarna, festa hela nätterna. Det var inte konstigt att många sov på solstolen helt utslagna. Vi blev inte bara bruna av solen utan många av oss blev också brända.
Alla tjejer skulle dessutom sola toppless då. Det var inne för att man inte skulle få ränder på överkroppen. Det skulle jag aldrig göra idag. Men det är jag. Jag har sett att traditionen fortfarande lever kvar hos vissa.
Redan första dagen på Kos fick jag lära mig massor. Vi njöt av den goda maten. Grekerna var trevliga och tillmötesgående. Den underbara värmen som inte finns hemma.
Vi träffade några killar som visade oss runt i staden och kom med många bra tips om vad vi kunde göra. Sedan vill de att vi skall gå ner på stranden och titta på månen. Det borde varit en signal för mig. Att killen ville bli romantisk, hålla handen och pussas. Men jag var som sagt var ung och naiv. Vi sitter där på solstolen och pratar. Helt plötsligt kastar han sig över mig och försöker kyssas. Nej, det var inte vad jag hade tänkt mig. Han var inte min vita riddare. Det tog lite tid att få honom att förstå att han läst mina signalerna fel. Han var dock en gentleman och såg till att jag kom hem ordentligt.
Mitt gamla hotell finns kvar, hotell Ibiscus, alldeles bredvid polisstationen.
Det var roligt att se det 29 år senare och många av minnena kom tillbaka.
Jag kommer ihåg den vackra staden med de många ruinerna från antiken som den nuvarande staden blivit uppbyggd kring. En mysig stad, med nära avstånd till allting. Nattlivet var intensivt, de två diskoteken som gällde var Kahloa och Heven. Vid middagen träffade jag Costas, ett vanligt namn på ön. Han hade tillbringat somrarna i Grekland och vintrarna i Sverige. Till Sverige hade hels familjen flytt efter grekiska juntans fall. Han berättade hur han då, i början på 80-talet arbetat som diskare på disco Kahloa. Han var 14 år gammal. Direkt när discot stängde kl 03.00 skulle han hem till sin familj. Han lycka var gjord en dag när han fick stå och hjälpa till i baren. Senare blev han bartender. Idag arbetar han på hotell/café och har Kos som sin permanenta bas.
Idag förknippas Kos med båtflyktingar. Jag har sett ett reportage i tidningen om hur flyktingarna terroriserar öns turister. De står och tittar på turisterna när de skall äta med bedjande ögon.
Jag kan inte säga att jag upplevde Kos så. Jag märkte inte ens av flyktingarna. Däremot retade jag mig på det som jag kan tänka mig retar flera. Fulla ungdomar som väsnas nattetid. Inte på mitt hotell, men jag har varit med om det förut. När jag sprang min morgonjogg var det några av dessa vilsna ungdomar som jag mötte. De var egentligen inte i tillstånd att göra något men de raglade fram längst faran, troligtvis utkastade från sitt hotellrum. Det var allt. Så döm inte Kos efter medias bild. Åkt dit och gör din egen bild och skaffa dig egen uppfattning av ön.
Jag personligen tycker att det är en vacker ö med mycket potential. Det finns något där för alla. Framförallt är ön lagom stor att hinna upptäcka på en vecka. Kos gav ett bra intryck på min första resa hit och över trettio år senare håller det intrycket fortfarande.
