Skrivprocessen

Är det så att du kan likna Skrivprocessen med en strandpromenad?

Det är viktigt att bestämma riktning och mål? Annars är det svårt att bestämma om du skall gå till höger eller vänster på stranden. Vad vill du med boken och vad skall den handla om?

Arbetet är ibland lätt och går som en dans. Du lämnar efter dig mjuka och lätta fotspår i stranden. Solen skinner och värmer din rygg. 

Arbetet är ibland tufft, varje bokstav och mening kommer ut efter en kamp. Dina fötter sjunker långt ner i sanden och avtrycken blir djupa. Vinden blåser upp och du fryser. Dina små hårstrån på armarna står rakt upp.

Men du fortsätter att gå, för att du måste. På samma sätt som du måste fortsätta att skriva. För att du måste. En dag vänder det och känns bättre igen. En dag kommer din möda vara värt besväret och du är klar.

Tiden

Vi har reflekterat kring tiden. 

Ett intressant ämne. 

Många av oss i gruppen upplever tidsbrist i våra liv och framför allt när det kommer till det egna skrivandet. Samtidigt finns det andra som ser tiden som oändlig. 

Tiden är en mänsklig uppfinning. Vi lärde oss att passa tiden i samband med industrialiseringen. Innan dess styrdes tiden av ljus och mörker. Tiden styrdes av årstiderna.

Vi lever inte heller alltid i tiden eller nuet. Vi pendlar mellan dåtid och framtid. Drömmer om det som skall bli och reflekterar över det som har varit.

Så mycket handlar om min egen inställning till tid. Vad skall jag välja av nedanstående tidsperspektiv:

Ur led är tiden.

Tiden är här och nu.

Det finns ingen tid, det finns bara klockor.

Det tar den tid det tar.

Sinnenas stig

Synen är vårt starkaste sinne. När det försvinner får vi helt plötsligt andra förnimmelser och intryck av världen.

Känseln i form av att känna och uppleva marken som jag går på. Om jag går på en väg eller om jag går på barmark.

Det är också känseln av varmt eller kallt. Hur vinden tar tag i dig och du blir kall. I nästa minut kommer solen fram och värmer din rygg.

Hörseln förstärkts. Du hör bilar, hur de växlar upp och ner. Andra ljud som fågelsång och andetag. 

Doften kommer som är det stumma sinnet och som är svårast att beskriva. Doft av pinjeträd, oliver och nytvättade lakarn.

Smak är ett svårt sinne. Dels för att vi alla upplever det olika och dels för att smakupplevelsen är unik hos varje människa. Men vinprovningen på kvällen fick vi verkligen testa både smak och doft.

Det jag inser när jag lever i sinnenas värld. Allt för ofta låter jag synen bestämma allt och kategorisera. Jag behöver låta de andra sinnena komma in mer. Våga lita på dem och leva ett annat liv.

Karaktärer i böcker

Hur mycket arbete ligger det i en person och trovärdig karaktär?

Vad är en boks röda tråd? Vad är det som gör att jag som läsare fastnar för en bok och väljer att läsa vidare.

För varje dag jag lär mig mer om hantverket som bokskrivandet är, desto mer inspirerad och fascinerad blir jag.

En dag vill jag också kunna producera en bra och spännande och läsvärd bok.

Tills dess är det underbar att vara i en miljö med andra som läsar böcker och skrivande precis som jag. Att prata böcker dygnet runt en hel vecka och leva i bokens värld är helt underbart.

Alla har en berättelse inom sig och det gäller att börja lyssna efter alla dessa spännande historier som vill bli berättade.

Det är att plocka massor med skärvor och bygga dem till en hel skål.

Olivlundar och reflektioner

För mig är en olivlund magisk. Jag gillar raderna av träd, planterade en gång för länge sedan. Oliven och olivoljan. Bara jag tänker på dem känner jag smaken av en grön oliv i min mun. Olivoljan som passar till allt och som är den viktigaste oljan i mitt hem.

Utseendet på olivträden, de gamla och knotiga är vackrast, med stammar fulla av hål och hemligheter. 

Ett olivträd kan bli upp till 2000 år. Tänk vad ett talande olivträd skulle kunna berätta. Vad trädet måste sett och upplevt i sitt trädliv.

Då finns det inte en bättre plats att få inspiration till att skriva. Att gå i tystnad bland träden och fundera på sin bok och framför allt dess karaktärer. Hur skall jag kunna göra dem levande? Ger dem kött och blod? Vad ger trovärdighet hos en påhittad figur? Hur bygger jag en person med båda mörker och ljus. Att få in den komplexet som finns i alla människor. 

Det är min uppgift idag. Att göra mina karaktärer levande. 

Undra om jag skall sätta mig ner under ett olivträd. Sätta mitt öra mot dess stam, be om hjälp och inspiration i min jakt på mina karaktärers själar?

Skrivkurs villa Ottilia med Kreationslotsen.

För ett år sedan åkte jag iväg på en skrivkurs till Italien. En hel vecka fick jag prata,skriva, känna och uppleva skrivandet ur flera aspekter. Varje vaken minut handlade om skrivandet och bokstäverna kom även in i mina drömmar. En vecka fylld av utveckling och jag kom äntligen igång med mitt skrivprojekt. Så roligt och lustfyllt.

Innan jag åkte ifrån Italien hade jag en önskan om att få komma tillbaka. Tillbaka till villa Otillia, atmosfären och lugnet och värdinnorna Linda och Rita.

Igår åkte jag tillbaka, drygt ett år senare. Att komma in genom grindarna på villa Ottilia känns som att komma hem. Komma hem till den skrivande och kreativa sidan av mig själv. Att åter ge mig själv egen tid, att skriva, utvecklas och utmana mig själv. Jag ser fram emot denna spännande vecka. Att få dela mina tankar och lärdomar. Jag är just nu i skrivarnas himmelrike.