Stora tankar på flygplan

Jag vet inte hur det är med dig? Men jag har en förmåga att sitta och filosofera över mig själv, mitt liv och mina livsval när jag flyger. Jag reser mycket i jobbet, ensam, och då får jag tid för mina egna tankar.

 

Jag har alltid sett ett avbrott i tillvaron som en möjlighet att starta om, att ge sig själv en ny chans eller möjlighet. Det gör att jag gärna startar nya projekt när jag är ute och reser.

Jag funderar på vad jag vill ha mer av i livet och vad jag vill ha mindre av. Gör gärna egna checklistor hur jag skall lyckas med min önskan/plan.

Oftast är mitt framgångskoncept att börja med det nya jag direkt eller senast nästa dag efter ankomst annars har det en förmåga att rinna ut i sanden. Det kan vara att äta nyttigare under resan, motionera, läsa, ge mig själv egentid eller uppleva något speciellt. Det kan lika gärna vara drömmar och planering av nya resor längre fram.

Kort på hotellrum

Ett ganska roligt projekt att se vilka rumsnummer du får under ett år. Jag funderar på om det är något jag skall göra. Jag glömmer ju rumsnummet så snart jag lämnat en plats och är på väg till nästa ställe. Vi får se om jag blir inspirerad av en instagramkille som jag följer.

En annan vän till mig registerar alla flygningar som han gör. Supercool ide och tanke. Men det känns lite försent för mig att börjande det nu. Det borde jag i så fall gjort för tjugofem år sedan.

Att registerar något man gör under ett år känns rimligare och mer överskådligt.

Resa, skriva och fotografera.

Tre viktiga delar som hör ihop. Det skulle vara roligt att få utveckla dem ihop.

Min tanke är att utveckla tekniken och fotograferandet i år. Min andra tanke är att se om jag kan utveckla mitt skrivande just när det gäller resande och reflekterande.

Jag tror att det kan bli en bra målsättning för året.

Bucketlist

Vad har du gjort 2014 på fin bucketlist? Vad är din plan för 2015? För att se allt du faktiskt åstadkommer och gör är det bra att reflektera över din bucketlist 1 gång var tredje månad. Fundera över stora och små saker som du vill eller skall göra.

Min bucketlist för januari-mars:

Åka i norra Stockholms tunnlar

Åka på min första vintersemester

Åka mycket skidor

Prova långfärdsskridskor och åka på norrvikens fackeltåg

Utveckla mitt fotograferande

Utveckla och skriva mycket

Leva i nuet

Läsa mer

Ha balans i livet mellan jobb, familj, vänner, intressen, mat och motion.

Uppskatta mig själv och mina prestationer mer.

Reflektion över reseåret 2014

Resor berikar ditt liv. Olika resor på olika sätt. Jag har besökt nio länder detta år.

2014 års arbetsresor har i huvudsak gått till fyra länder. Utbildningar i Turkiet och Grekland. Arbetat med rekrytering i Danmark och Finland. Jag försöker alltid få lite tid för mig själv att uppleva platsen. Om inte annat kan man alltid motionera på morgonen innan jobbet börjar och se staden/platsen ur ett annat perspektiv. Om det finns utrymme på kvällen är det trevligt att träffa sina vänner och göra något tillsammans.

2014 års privata resor har varit av en annan karaktär. Det har varit mycket lärorikt och spännande.

Vi startade med Mexico. Ett fantastiskt land för naturupplevelser och total avkoppling. Det är andra gången i Mexico. Landet ger mersmak och jag skulle gärna åka tillbaka igen.

Kroatien, ett land som jag länge velat resa till. Det är spännande, vackert och så fullt av nutidshistoria. Mest intryck gjorde utflykten till Sarajevo och bron i Mostar. Så mycket hat, ilska, kärlek, hjältedåd har inte utspelats i detta land. Hur lång tid tar det att förlåta?

Kebenekaise, de svenska fjällen. Det är absolut det jobbigaste som jag har gjort i mitt liv men också en av de mest storslagna händelserna. Att gå på inlandsisen i detta landskap, att klättra upp för en bergsvägg och sedan stå på Sveriges tak. Det är en känsla som är svår att beskriva. Vägen ner från berget var tufft och jag var helt slut som människa när jag äntligen kom tillbaka till fjällstationen. Men resan gav definitivt mersmak.

En hyttetur till de Norska fjällen direkt efter de svenska. Det är också ett sagolandskap med de dramatiska bergen som bryts av genom fjordar. En lugn och avkopplande helg med goda vänninor, underbara fjällvandringar och lilla söta Kosak.

Jag valde sedan att följa mina drömmar och åka på skrivresa till Italien. Det är en av de mest utvecklande saker jag gjort på länge. Det var en ynnest att få leva med skrivandet tjugofyra timmar om dygnet i en vecka. Prata skrivande, gå och motionera och tänka på skrivande, lära och träna på skrivande samt drömma om skrivande. Tack Jeanette påKreationslotsen  och tack Linda och Rita på Villa Ottilia som tog hand om oss.

Det har verkligen varit ett bra resår. Jag har fått många nya fina minnen och erfarenheter. 

Nu ser jag fram emot 2015 och hoppas att de också skall erbjuda spännande händelser och nya roliga erfarenheter.

Intervju med Linda Larsson

Intervjufrågor med Linda Larsson

Jag är en levnadsglad och ressugen person som har landat och skapat en oas i södra Italien både för mig själv och andra.

Vad tar du med i resväskan:

Jag reser lätt och många gånger med Ryan air. Laddaren och telefonen är bra att ha med sig.

Bok:

Jag har ingen bok med mig när jag reser, däremot köper jag gärna en under resans gång.  

Då blir det gärna någon bok som är aktuell och som jag har hört talas om. 

Reserfarenhet:

Jag har haft resandet i blodet under hela mitt  liv, redan som barn flög jag från norr till söder på egen hand så det har alltid varit en naturlig del av min vardag.

Jag började att resa för att arbeta utomlands när jag var 20 år. Jag fick nys om ett hotelljobb på Cypern via Arbetsförmedlingen Utland, som servitris. Jag arbetade i första hand med tyska och engelska gäster. Det var oerhört lärorikt samtidigt är det ingen hemlighet att jag arbetade riktigt mycket. Året efter blev jag erbjuden att komma tillbaka som huvud servitris och det kunde jag inte säga nej till. 

Du får en sådan vänskap med dina kollegor när du är långt hemifrån. Vänner och vän relationer är viktiga för mig och utomlands är det lättare att knyta vänskapsband än hemma. Flera av de vänner som jag lärde känna då, har jag fortfarande kontakt med och så har det fortsatt genom mina resor. 

Du lär dig också att arbeta på ditt tålamod kring olika hinder och utmaningar när du kommer ut. Det sker alltid oväntade saker som skall lösas.

Nästa längre resa blev USA och Fort Lauderdale. Det blev totalt sju år i landet. Det var en fin tid med många vänner och mycket arbete. Jag har alltid trivts att ha många människor runt omkring mig.  Jag gillar att bjuda hem vänner och att vi delar på mat och skratt. En ceremoni som vi gjorde när jag åkte från USA var att jag fick ge grilltången vidare. Jag var den som var duktig på att hålla ihop alla vänner och denna tradition skulle sedan ges vidare till de som blev kvar, tyvärr har jag fått höra att festerna blev få efter jag åkt.

När jag reser med andra, så är jag oftast den som sköter allt det praktiska. Jag har lätt att acklimatisera mig till nya platser och trivs bra. Sedan kommer den dagen jag vaknar och är färdig med den platsen. Jag kan inte säga exakt vad som händer, och jag har ingen förvaring på att det skall ske. Men då jag är färdig med en plats, då lämnar jag den och åker vidare. 

Nästa längre resa blev till Indien under några år, jag jobbade som VD för ett utbildningsföretag i Bangalore. När min farmor dog, valde jag att packa ihop snabbt nog för att hinna hem till begravningen. Det blev starten  för att påbörja min stora dröm, att öppna ett pensionat.

Drömresan:

Jag skulle vilja göra en resa med långa dagsetapper på ett tåg, där jag kunde skriva på min bok. Varje kväll komma fram till en ny stad där jag kunde passa på att hälsa på vänner och avnjuta en god måltid, somna gott och morgonen därpå åka vidare.  

Tips inför en resa:

Det är bra att utmana sig själv och göra nya saker. Jag har t.ex. åkt på en yogaresa som nybörjare med endast fanatiker. Det var spännande och jag fick lära mig helt nya saker, utmana mig själv till max. 

Ett generellt tips för resor är att hyra en bil och åka ut och upptäcka på egen hand.

Skrivkurs:

Jag var med på kreationslotsens första skrivkurs på Villa Ottilia. Det är verkligen speciellt att ta ut en vecka ur kalendern och helt kunna fokusera på att skriva.  Det fungerade för att vi hade en praktikant då på pensionatet som kunde hjälpa mamma att sköta allt det praktiska. Jag har alltid gillat att skriva. Flera personer har bett mig att skriva en bok om mitt liv och mina resor. Jag är utbildad kock och ett annat av mina stora intressen är matlagning. Jag tänker också på att skriva en bok om mat. Jag har som sagt var flera skrivprojekt på gång som jag i första hand kan arbeta med på vintern. Det är då det finns tid till annat än att ta hand om våra gäster.

Vad gav skrivkursen mig?

Skrivkursen fick mig att inse att det är viktigt att tänka på mig själv och ge mig själv skrivtid. Det är ingenting som man bara får utan man måste ta sig den tiden. Det är häftigt att få bekräftelse och feedback av de andra deltagarna och vår skriv coach Jeanette. Det är  en viktig del för att utveckla sitt skrivande.

Villa Ottilia:

Jag har alltid drömt om att öppna ett ”bed and breakfast.” Efter Indien bestämde jag mig att det var dags att sätta igång och förverkliga den drömmen. Det var jätte skönt att mamma ville följa med och starta upp. Att leva och vara tillsammans med sin familj är okomplicerat och du kan visa hela ditt känsloregister. Man kan argumentera i ena minuten och nästa sitta och dricka en kopp kaffe som om inget hänt. Villa Ottilia har blivit mitt livsprojekt,  hade jag en dotter skulle hon fått heta Ottilia.

Hur är det att driva ett pensionat?

Det känns så rätt att ha det här stället. Alla som vi har som besökare är så nöjda. Innan våra gäster har rest hem, har man hunnit bli vänner och lärt känna varandra. Jag gillar att lära känna nya människor och jag är nyfiken på deras liv och historier. Gamla vänner delar man oftast minnen och en historia med. Nya vänner  bygger oftast på att man delar något gemensamt.

Villa Ottilia attraherar rätt sorts människor som vill ut och uppleva Italien. Det går att hyra hela pensionatet för sig själv. Det kan vara kollegor som reser tillsammans från ett arbete, ett tjejgäng eller familjer som kommer ner.

Under säsong är pensionatet fullt av människor, det är liv och rörelse mellan mars till november. Det är ett roligt och hektiskt arbete. På vintern lever vi ett annat liv, vi har TV maraton blandat med vedklyvning och trädgårdsarbete, vi bara är!  Jag arbetar även på mina skrivprojekt.

I samband med att jag flyttade ner och öppnade pensionatet har flera svenskar kommit och är intresserade av att hitta ett hus och bo här en del av året. Jag har fått vara med och hjälpt till vid flera av dessa husköp, vilket har varit väldigt roligt. Italien är mycket byråkrati och det är ett projekt både att hitta det hus man vill ha, få det till rätt pris samt köpa det. Oftast ägs husen av en hel familj, så det är många som skall blandas in och få lägga sina åsikter innan ett husköp är klar. Det brukar ta några månader från det att de bestämt sig tills affären har gått i lås. Flera av gångerna har våra gäster bara råkat förälska sig i ett ruckel och resten är nu historia…

Villa Ottilia blev så mycket mer än den där drömmen som jag haft under så lång tid, något jag aldrig kunnat drömma om! Utan våra gäster, varje person som gått in genom vår dörr, hade det här huset inte varit något mer än ett öde hus på landet. För varje nöjd gäst som reser hem så ökar värdet på Villa Ottilia enormt, i vår egen valuta som kanske inte står sig på den allmänna marknaden men här finns det inget värdefullare.

Livet i Oria, Italien.

Här hemma i Sverige är det hela tiden fullt av människor runt omkring mig. Det är massor med händelser som hela tiden skall processas och bearbetas. Fullt med reklam som vi fullkomligen översköljs av, för att inte tala om all media som vi har tillgång till. 

I Oria levde jag i en lycklig värld, en skrivbubbla med begränsade intryck. Med en lugnare takt, mindre intryck och information som jag skulle ta ställning till mådde jag mycket bättre och kände mig fullständigt närvarande i nuet. Jag upplevde själv att jag upplevde mer. Visst är det intressant? 

Det är när jag har tid som mötena med andra människor blir riktigt intressanta.

Varje dag gick vi promenader runt villa Ottilia på vägen längst olivlundarna.  Medelhavet hälsar man, både på känd och okänd. 

Då blir det spännande att gå runt och se husen längst vägen både bebodda och obebodda. Tala med hundarna som välkomnade eller skällde på oss längst vägen. Bilar som kom åkande. Cyklar som kom cyklande och personer som precis som oss tog en promenad.

En dag träffade vi två män som var ute och gick. De var mycket nyfikna på vilka vi var och vad vi gjorde för. De bjöd på fikon direkt från träden. En sådan vänlighet och gästfrihet på en gång.

Själva hade de aldrig rest utanför Italien. Det har ingenting med deras ekonomiska situation att göra. Det kunde man se på deras vackra hus. Det var snarare att de inte verkade ha ett behov av att resa. 

De var nöjda att vara i Italien och världen kommer till dem genom sina besökare. Intressant tanke för mig som precis tänker tvärtom. Jag som gillar att vara ute i världen och upptäcka.