söndag 31 augusti 2014

Fast track...

Jag har just fått Eurobonus silver hos SAS. Det känns bra efter alla resor som jag gjort genom åren. 

Det bästa är fast track. Den var den delen jag ville komma åt. Från jag kom till Arlanda och till gaten tog det idag 8,5 min. Då var det en av gaterna på F sidan. Tack!

lördag 16 augusti 2014

Gå ner för Kebenekaise

Varför skriver alla hur det är att gå upp för berg? Men ingen skriver hur det är att gå ner? Jag förstår att det är för att de vill dölja något... Därför skall jag skriva om mina upplevelser.

Jag hade försökt locka mitt resesällskap om att ta helikopter ner. Den kunde stanna 100 meter från toppen. I min värld var det mycket lockande.. Men jag var inte så bra på att övertala de andra. Det kostade också en hel del pengar. 4000 kronor för en enkelresa. Då gäller det att vara några stycken som delar på det beloppet.

Men hela grejen är ju att nå toppen. När jag hade varit där upp och började gå ner var jag tom. Tom på känslor, tom på energi. Lycklig över att ha kommit upp. Men i övrigt kände jag mig helt avtrubbad. Jag försökte vara närvarande och njuta av att vara där. Att inse vad jag gjorde just då, men tankarna gick automatiskt till resans slut och till fjällstationen.

Vägen tillbaka, ja, det är bara ett nödvändigt ont. Du måste fokusera så mycket mer på väg ner. Att inte trampa snett. Du är mycket tröttare än när du gick upp. Risken för olyckor är större. Patrik sa att det finns en tidsgräns som skall nås på vägen upp men tiden ner tar den tid det tar. Det är klokt. Det är inte bra att stressa när man är trött och behöver full koncentration.

Nu visste jag hur vägen skulle vara. Samma väg som upp. Det innebar klättring igen. Nu skulle jag titta neråt och följa linan. Det var lite läskigare än att titta uppåt. Jag har inte höjdskräck men det var högt. Jag kunde utrustningen nu och litade på den. Efter ett tag kom du in i klättringen igen och fokuserade bara på nästa steg och flytt av säkerhetslina från en plats till nästa. Klättringen var generellt en positiv upplevelse. 

Sedan skulle vi för snökamen. Snön var mjukare efter som det var senare på dagen och snön hade smält. Försökte ta ordentliga steg så långt in i snön som jag kunde. Men det var svårt. Många gånger åkte jag ner på rumpan och det blev 4-5 steg på en gång istället gör ett. Kängorna blev fulla av snö och snart kändes det som jag hade en insjö i skorna.

Glaciären gick ok. Fin väg och nu kunde vi titta upp på toppen som vi varit uppe på några timmar tidigare. En overklighetskänsla kom. Hade jag verkligen varit däruppe? Två stendiken som glaciären skjuter framför sig avklarades också. Åter fokus på hur du går. Vilka stenar är ok att kliva på, balansen, trampa ner med hela foten och hitta nästa sten som det går att gå/stå på. 

Nästa etapp var att ta på sig regnbyxorna och åka pulka med den egna kroppen för en del av glaciären. Det gjorde att vi sparade 300-400 meter att gå. Det kan låta lite, men det är mycket i dessa sammanhang. Denna del var jättekul. Det kändes som jag var ett barn på nytt. Hade jag inte varit blöt i skorna förrut så blev de definitivt nu. Men det var det värt. Generellt är jag mycket nöjd över min inköpta utrustning, bra skor och kläder. Fantastisk att jag inte ens fick skavsår. Tacka vet jag ullestrumpor och bra kängor.

När denna del var slut satt vi och tog en paus precis vid en bäcken som rann ut från glasiären. Det blev en av de magiska stunderna på turen. Naturen var så vacker, det var så skönt att höra vattnets pårlande och dela på lite choklad. Fullkomlig harmoni.

Sedan var det sista biten kvar. Det såg så nära ut tillbaka till fjällstationen, men det var det inte. Jag gick, gick och gick. Jag gick, gick och gick. Så fortsatte det i det oändliga. Kom äntligen ner för bergskammen och slutade gå längst floden. Men det var fortfarande långt kvar. Min kamrater gick snabbare än jag. Orkade inte gå ikapp dem. Gick i min egen takt och kroppen bara fortsatte att gå trots att hjärnan slutat fungera. Efter drygt 12 timmar kom jag äntligen fram till fjällstationen. 

Jag var så trött att jag började gråta. Hela kroppen kändes öm och ville inte gå mer. Den ville bara ligga ner och vila. Jag visste att det skulle vara jobbigt men jag trodde aldrig att det skulle vara så jobbigt.

Vi hann inte äta så mycket under turen. Det var korta pauser och när det var längre pauser var törsten värre än matsuget. Vi hade bokat in oss på en tre rätters middag. Nu i efterhand inser jag att det var fel dag att boka middagen. Vi skulle tagit det dagen efter istället. Vi var för trötta och behövde bara få i oss lite mat. Vi hade svårt att uppskatta den goda mat vi fick. Vi ville inte ha något annat än Coca Cola, vi behövde nog alla snabbt socker. Jag lovar, det var den bästa Cola jag någonsin har druckit. Champangen som jag hade köpt fick vänta tills nästa dag. När vi alla en timme senare låg i vårt rum nerpackade var vi helt slut men nöjda.

Vi hade klarat vårt mål att gå upp till toppen.







Bestiga Kebenekaise

Jag hade trott att vi var förberedda på vad som väntade oss när vi kom upp till Kiruna och skulle bestiga Sveriges högsta berg.

Redan under promenaden till fjällstationen insåg jag att det tar längre tid att gå i fjällterräng och med en ryggsäck på drygt 10 kilo på ryggen. 

När vi kom fram fick vi en genomgång inför bestigningen nästa dag. Den var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag trodde att vi skulle gå den västra leden. Men det var bara för dem som gick på egen hand. Vi hade bokat egen guide och då var det östra leden som gällde. 

Det innebär att vi skulle gå brant upp för ett parti, över Björlings glaciär och sedan klättra en bit till den gamla toppstugan. Om vi inte höll ett visst tempo innan vi kom till glaciären, kunde guiden avbryta vår tur och säga att vi måste vända. Snacka om att det blev ett stressmoment. Skulle jag orka upp den första biten eller skulle jag bli tillbaka skickad till fjällstationen? Det var det sista jag ville. Klättringen kändes också lite jobbig. Jag har aldrig klättrat eller haft någon önskan att göra det. Jag gillar att gå...

Vi gick igenom säkerhetsutrustningen som bestod av hjälm, säkerhetslina inför klättringen samt skor gjorda för den sista delen upp till toppen. Jag försökte naturligtvis att se om det gick att ändra sträcka. Frågan är fri, men det fick vi avslag på. Då förhandlade jag till mig att vi fick starta 30 minuter tidigare. Jag förstod att vi behövde all tid som vi kunde få.

Nästa morgon var det ett tyst och sammanbitet gäng som åt frukost. Det var svårt att äta ordentligt och alla försökte vi vara fokuserade på vår kommande uppgift.

 
Klockan sju träffade vi vår guide Patrik. Vi började vår vandring som första sträckan var i en dal. Vädret var behagligt och solen sken. Efter dryga halvtimmen började vi att få uppför, över Jökelbäcken och sedan ett stenlandskap som gick uppåt, uppåt och uppåt. Vi skämtade om vem som dragit dit alla stenar. Det är svårt att förstå att det kan vara så många stenar på ett och samma ställe men det kunde det. Vi fick tips om att gå mjukt med våra steg, nästan smyga oss upp för berget och inte glömma att sätta ner hela foten varje steg. Annars tar vaderna alldeles för mycket stryk. Hela tiden hoppades jag att vi gick tillräckligt fort. Men det kändes som varje steg var så långsamt.

När vi gått en bit ovanför Jökelbäcken  tog vi vår första rast. Då först hann jag njuta av det vackra landskapet. Under promenaden var jag alldeles för fokuserad på att titta ner och parera mellan alla stenar.
Jag var tvungen att fråga hur vi låg till med tiden. Han sa att vi gick lite  långsammare än normalt. Men att vi höll oss inom tidsramen och att det skulle gå. Jag drog en lättnadssuck. Om Patrik säger att det kommer att gå. Då kommer det att gå.

Vägen fortsatte upp i stenlandskap fram till vår första lunchpaus. Det var vid halv tio tiden. Då var vi upp för den tuffaste biten rent stigningsmässigt. Vi fick sedan gå med rep över glaciären. Kände mig som västa globetrottern. Det var också en overklighetskänsla. Jag fick hela tiden säga till mig själv. Jag är verkligen här och jag går just nu över en glaciär. Det var så otroligt vackert och stillsamt.

Sedan gick vi rakt upp för berget på ett litet parti med snö. Vi gick i ett led fastspända i varandra från glaciären. Det tyckte jag personligen var den tuffaste biten. Ett steg upp och två steg ner. Snön var så mjuk och blöt att du fick verkligen försöka gå i guidens fotspår och trycka in foten så långt det gick in i snön. Flera gånger åkte jag en bit ner och fick börja om igen. Det kan jag kalla träningspass.

Klättringen var inte så illa som jag trodde. Min nervositet släppte ganska snabbt. Patrik var duktig på att visa hur vi skulle göra och tänka. Det var roligt och jag klättrar gärna ner uppför i framtiden. Det är också häftigt att säkerhetslinorna är så starka att du faktiskt kan hänga i dem.

När vi kom upp och var klar med klättringen så blev det ytterligare en paus.  Vi hämtade igen oss och lämnade hjälmarna. Fantastisk utsikt över hela bergsmassivet. Du kunde verkligen se hur vädret lätt kan slå om häruppe. Vi fick  sällskap av lite moln och en regnskur. Vi fortsatte att gå mot toppen. Steg för steg. Ibland kunde vi skymta toppen men fortfarande var det en bit kvar. Det hade också blivit lite kallare, så det var skönt att ta på sig en jacka.

Det började komma mer moln och det vackra landskapet försvann från oss. Det kändes som jag gick med berget, så på alla stenar i vägen och undrade när skulle toppen komma. Efter drygt en halvtimmes ytterligare vandring stod vi framför glaciärtoppen. Den sista biten bestod av is. Ringar av is med en ganska brant uppstigning. Nu bytte vi kläder, till nya varma kläder. Vi satte på oss isskorna och gick de sista metrarna till toppen. Mitt sällskap kom upp snabbare än jag. Jag fastnade i snöret ett tag och halkade några gånger och blev liggande på magen innan jag kom upp. Men jag kom upp och det var det viktigaste.

Jag kan inte säga att jag såg mycket på toppen. Molnen har omslutit oss och det kändes som vi var i en litet bubbla bortanför världen. Ibland försvann ett moln och jag kunde se lite av Nordtoppen. Några sekunder såg jag även glaciären som vi gått över tidigare. Pling, pling, helt plötsligt började mitt sällskaps mobiler fungera. De gjorde de varken för eller efter under hela resan. Men på toppen var det bra täckning. "Välkommen till 3 i Norge"...

Att gå ner igen var läskigt, jag skulle gå rakt ner med spikskorna och det var så brant. Började gå lite snett med benen och fötterna. Jag skall erkänna och säga att jag var rädd. Patrik kom och erbjöd att jag skulle gå bakom honom och hålla i hans axlar. Tack för det Patrik. Det kändes mycket bättre. 

Precis när vi kommer ner för själva toppen, hör jag Joakim säga. Faan, också. Molnen har lättat på toppen. Nu är det utsikt på toppen. Vill du gå upp igen frågar Patrik. Ja, säger Joakim och springer upp mot toppen. Det är nästan så Patrik har svårt att hinna med. Han frågar om jag och Susanne också vill upp igen. Men vi känner oss båda nöjda och njuter av utsikten där vi befinner oss istället.

Det var hur det var att gå upp för berget. Jag återkommer om vår vandring ner för berget. Det var lika jobbigt om inte jobbigare.









Bestiga berg

Det är så vackert att se ner på världen från ett berg. Men det är inte alltid så lätt att ta sig upp för ett berg. Du får verkligen jobba för att få se den vackra utsikten.

Sedan undrar jag varför pratar ingen om att gå ner för berg utan bara själva bestigningen. Det är minst lika jobbigt att gå ner som att gå uppför. Det är bara andra saker som man måste ta hänsyn till.

Det är också stor skillnad att gå på ett fjäll som stiger långsamt än ett berg som har en brant stigning.

fredag 15 augusti 2014

Fjällstationen Kebekaise

Jag har tillbringat 3 nätter på fjällstationen Kebenekaise och det har varit en spännande upplevelse.

Bara resan hit är speciell. Vi kom upp med flyget till Kiruna. Sedan träffade vi lappOlle, taxichaufför, som körde oss till Nikalouta där vildmarken startar. Han står på flygplatsen och väntar på oss vandrare som kommer ut. Han har ett taxipris strax över bussen och det känns lyxigt att åka direkt istället för att stanna några timmar och vänta i Kiruna. Så det kan jag verkligen rekommendera.

 Det känns som hotellet ligger vid världens ände när du går. Det är en ordentligt vandring du ger dig ut på. 6 km till båten och lap dånalds, båt en halvtimme och sedan ytterligare 8 km innan du kommer fram. Landskapet är vackert, med alla dessa berg. Samtidigt är vägen stenig och du har under perioder fullt upp att titta ner på stenen för att inte trampa snett. Vägen bjöd på varierande väder, vi fick både regn, åska, blixtar och sol under vår resa.

När vi kom fram fick vi hjälp av receptionen med incheckningen. Jag är glad att vi bokat i förväg, för det var högsäsong. Rum, frukost och en middag var bokad samt det viktigaste en privat Topptur med en guide. Jag insåg först där uppe hur viktigt det var. Då fjällstationen ligger så långt bort behöver hotellet veta för din planering hur många som vill äta. All mat transporteras med helikopter. Hur mycket personal som skall bokas in. Flera som vi mötte kunde ej boka guider på plats och det var fullt framför allt på middagen.

Många tältar runt om fjällstationen. Du får göra det på ett visst avstånd och vad jag förstår använda en del av fjällstationens faciliteter mot betalning. Jag kan tänka mig att det är fantastiskt att tälta men då det regnat en del var jag personligen glad för att bo i ett hus. Jag är nog alldeles för bekväm av mig för att vi första hand bo i ett tält.

Det är härliga människor både som jobbar och bor på fjällstationen. Alla är oerhört hjälpsamma, trevliga och lätta att komma i kontakt med. Det är intressant fenomen egentligen. Hemma hälsar du inte på bussen på okända människor, men här hälsar du på alla som du möter. Du kan prata bort en stund, ge varandra tips om vandringar och dela med av dina erfarenheter. 

Alla går runt i sina fjällkläder. Du ser dem i underställ, regnkläder, vandringsbyxor och det är befriande. Inte ens på middagen är någon uppklädd utan alla har sina fjällkläder. Så du behöver inte tänka på att klä upp dig till middagen. Det finns ingen desskod här. Samma sak i husen där du bor. Den enda regel som finns kring kläder är att ta av dig skorna överallt för att inte smutsa ner både för dig och andra. Med tanke på vädrets skiftningar och att skorna lätt blir smutsiga.  

Syftet för mig med denna resa var att bestiga Sveriges högsta berg. Då jag vet att vädret kan vara skiftande hade vi två hela dagar på fjällstationen. En dag som marginal om vi inte pga av vädret skulle kunna gå upp den första dagen. Men mer om denna bestigning kommer i nästa avsnitt.





Du vet att du varit reseledare när...

Denna fantastiska text som cirkulerar på facebook är så sann. Vet inte vem som skrev den från början. Men alla vi som är i branschen kan inte annat än att hålla med.

Den heter: Du vet att du är/varit reseledare när…
1. Frågan ”Vad jobbar du med egentligen?” eller ”När ska du skaffa dig ett riktigt jobb” ofta dyker upp
2. Du är trött på frågan: ” Hur blir vädret imorgon?”
3.Trots att du fick toppbetyg i Engelska A så är din engelska värre än en 6-klasselev, när du pratar med de lokala.
4. Att alla gäster inte har tid med flygförsening för de ska på viktigt möte eller bröllop och ber om ersättning för välling, blöjor och tamponger.
5. Du inte är bekymrad för att bussen där hemma inte är i tid, för då kan man alltid ringa agenten.
6. Du ber gamla damer, gravida kvinnor och små barn att flytta sig från DIN plats i bussen.
7. En kollega ger dig 5€ dagen efter en utekväll och du behöver inte fråga varför.
8. Du kan kommunicera med busschauffören trots att ingen kan varandras språk.
9. Du inte förstår varför folk betalar skatt, hyra och fullt pris på restauranger.
10. En tidning från fjolåret fortfarande är nyheter.
11. Du blir helt överlycklig när du hittar en Hänt extra från 1998 på ett hotell.
12. Du har c/o adress på Crazy horse, Starbar och Footloose.
13. Du kan förklara varför man inte behöver kunna se havet från ett hotellrum med havsutsikt.
14. Dina husdjur är kackerlackor, myror, ödlor, vägglöss och herrelösa hundar.
15. Du kan säga, hej, hejdå, skål, snabbare, till höger, till vänster, stop och tack på minst 17 språk.
16. Det är helt normalt att stå i solen i flera timmar i 40 graders värme iförd skjorta, slips och långa svarta byxor.
17. Du går ut söndag, måndag, tisdag, onsdag och torsdag men inte fredag och lördag och det är helt normalt.
18. Du ser en mikrofon och börja berätta om allt du kan och allt du ser.
19. Du klagar till SL att det inte var någon guide med på bussguiden.
20. Du tycker att det är konstigt att du ska betala entré på uteställen i Sverige.
21. Det är ditt namn som blir utropat i högtalarna på flygplatsen för att du boardar i sista sekunden.
22. Den bäste maten i världen är knäckebröd, lakrits och kaviar.
23. Meningen… ”Det är inte för att klaga, men…” kommer och du vet precis vad som väntar.
24. Du på din lediga kväll är ute och går och en gäst ropar från andra sidan ”Där går guuiiiden!!”
25. Du vet vart det leder när en gäst på en träff säger: ”Det är inte säkert du vet det här, men…”
26. Du tar en extra tröja med dig i väskan ifall du hört att det ska bli molnigt, med lätt bris och endast 20-25 grader.
27. Vätskeersättning, koffeintablett, cleareyes och munskölj fixar dagen efter en utekväll.
28. Julafton är en optimal möjlighet för en utekväll och sist du firade nyår i minst 25 grader var för ett X antal år sedan.
29. Du fortfarande ler när en gäst kör över dina tår med en bagagevagn som väger minst 100 kg.
30. Du vet inte svaret på gästens fråga men på ett snabbt sätt hittar du på något som är så överbevisande att du själv går på det.
31. Hela ditt liv rymmer i en resväska.
32. Du tänker på ett 8-4 jobb så tror du att det börjar kl 8 på morgon och slutar kl 4 nästa morgon.
33. O.b., semestertillägg, övertidstillägg och andra tillägg existerar inte.
34. Du vet allt som finns att veta om världsarvslistan.
35. Du både ska vara guide, kollega, vetenskapsman, metrolog, nyhetsreporter, läkare, psykolog, pedagog och arkeolog....
36. Du förklarar för en gäst att 10 timmars flygförsening hade kunnat vara mycket värre.
37. Du vet att spy är något man dricker och inte gör.
38. Du pratar engelska med bartendern när du kommer hem till Sverige.
39. Det känns ovant att sitta bak i bussen.
40. Du trots att du presenterar dig i bussen och bär namnskylt så blir du ändå kallad för ”guiden”.
41. Du blir stött över att inte busschauffören där hemma inte vinkar eller tutar när de kör förbi.
42. Det ringer ett nummer på servicetelefonen som börjar på +46 och du bara vet att samtalet kommer vara krävande.
43. Du håller kvar bussen hemma tills lokalguiden stigit på.
44. Du förklarar för bartendern hemma i Sverige att du gärna vill ha en vodka redbull, blandat 50/50 serveras i ett stort glas och inte betalar mer än 20 kr.
45. Du är en mästare att gå på toaletten, äta en macka, dricka en kaffe, röka 3 cigg på 5 minuter innan nästa flyg landar.
46. När du fortfarande skriver a och o istället för å ä ö när du kommit hem till Sverige.
47. Du tycker det är konstigt att de där hemma i Sverige inte äter från alla andras tallrikar.
48. Du kan stå upp och sova iförd uniform, solglasögon och ett brett leende.
49. Du utan några problem kan springa ett maraton iförd högklackade skor.
50. En gäst vill fråga någon under transfern och du har slumrat till men genast vänder dig mot gästen leende och frågar vad du kan hjälpa till med.
51. Oavsett vem du söker på Facebook så har du minst en mutual friend.
52. Du kan sjunga de märkligaste sångerna och kan göra de märkligaste danserna.
53. Du kan en massa konstig fakta om den grekiska mytologin, islam m.m. men inte vem som är den svenska statsministern.
54. T-shirt, knickers/piratbyxor och flipflops är en helt okej outfit för en utekväll.
55. Du lever i en bubbla.
56. Du vet att allt kan hända, närsomhelst.
57. Det är som att trycka på en on- och offknapp när du har välkomstmöte/transfer. Det bara går av sig självt.
58. Du "stänger av" när du får en utskällning.
59. Du har efter hemkomst till Sverige svårt att hålla dig vaken mellan kl 13-16.
60. Det är lyx att dricka kranvatten.
61. Du ständigt parkerar olovligt, sätter på nödblinkers och blir sedan överraskad över parkeringsboten.
62. Du tutar på sega gångtrafikanter och bilar som inte kör vid gult ljus.
63. Du kör om på insidan.
64. Du hellre vill ligga och sova på siestan trots att solen skiner och det är över 30 grader ute.
65. Du kan mer om din destinations historia, flora, skolförhållanden, statskick, kultur, religion och djurliv än du kan om Sverige.
66. Du använder flygplatskoder istället för stadens/landets namn.
67. Du börjar telefonsamtalen med ”Vad har du för bokningsnr?”
68. Du får panik över att inte hitta hinken till toalettpapperet.
69. När du går ensam på gator i Sverige.
70. Dina vänner hemma i Sverige inte förstår vad ditt arbete innebär.
71. Du avslutar alla samtal med ”Ha en trevlig kväll!”
72. När vuxna människor får panik när du inte följer med i bussen till hotellet.
73. Du är skittrött på att äta ute.
74. Du är trött på meningen ”Men säljaren där hemma lovade…”
75. Magväskan är ett naturligt tillbehör.
76. Du blir arg på han i kassan när han ber om 24,50 för en cola, tills du fattar att han inte menar i euro.
77. You wonder why your family and friends ask you to speak swedish. You always pratar svenska.
78. Du ställer dina skor utanför dörren för att förhindra att komma hem till en lägenhet som luktar gammal fotsula.
79. Du har mer än 5 olika sim-kort till olika länder.
80. Du blir alldeles uppspelt över att läsa en atlas eller utforska en karta.
81. Du är på semester med din familj och vill inte följa med på några utflykter, för att du redan varit med eller vet mer än guiden.
82. Du är så solbränd att det bara är uniformen som skiljer dig från de lokala.
83. Du är ute och faktiskt känner till utbudet i baren mer än den mest rutinerade baren i huset.
84. Du bedömer bussarna som kör förbi hur det skulle vara att köra en transfer i den, om mikrofonen fungerar och vart nödutgången finns.
85. Du röker som en skorsten och köper Marlboro lights för att lindra samvetet.
86. Det är helt okej att käka en snickers och en dricka en cola till frukost.
87. Du vet minst en persons för- & efternamn på SOS International.
88. Du blir stoppad av en vilt främmande människa på torget hemma som frågar ”Var det inte du som var vår guide i…”
89. Du letar i rumslistan efter roliga namn eller efter någon man känner.
90. När du säger ”Trevlig semester” till gästen som glatt säger ”Trevlig semester” tillbaka.
91. Du kan charmera in dig på övervikt på flygplatsen, gratis.
92. Du kommer hem till Sverige och du bär långarmat i 22 graders värme.
93. Du för loggbok över dina vänners och familjs problem och skriver sedan lappar till dom för att höra om problemet är löst.
94. Du har aldrig haft så många bakfyllor men ändå gått till arbetet.
95. Du har haft lika många partners som din ålder.
96. Medan du väntar på din familj på Arlanda säger du till alla ankommande ”Vilket hotell ska du bor på?”
97. När du flyttar hem till dina föräldrar och insisterar på att hålla veckomöte.
98. Du är blek som ett lik trots att du jobbat åratal söder om ekvatorn.
99. Du är skittrött på att höra ”Startour?”
100. Du ber receptionisten ringa 22200 7678 och hon säger att de inte har det rumsnumret.
101. Oavsett du tittat på vädret så säger du alltid till gästerna att det blir sol med möjlighet till lite moln.
102. Du blir uppringd av Crazy horse som frågar om allt är okej eftersom du inte var där igår.
103. Du naturligt säger pax istället för gäster.
104. Du trillar från första trappsteget i bussen och alla gäster ler åt dig istället för att hjälpa dig.
105. Flyget är överbokat när du ska flyga hem och du får sitta med piloten och får dessutom röka.
106. Du kan på 100 meters avstånd bestämma folks nationalitet via deras bagagetaggar.
107. Du gör en lista över vilka personer från olika researrangörer du haft ihop det med under säsongerna.
108. En gäst klagar över tången på stranden och tycker att guiderna bör göra någonting åt detta till nästa säsong.
109. Vuxna, välutbildade människor förväntar sig att du har ett korrekt svar på frågan ”När slutar det att regna?”
110. Du skiter i byxorna när du som ensam person som sänds ut till flygplatsen för att mottaga ett helt flyg från Finland.
111. McDonalds delivery känner till dig eftersom varje gång du ringer säger du ”Hallooo, this is…. from…”
112. Guiden berättar om tidskillnaden vid ankomst till flygplats och gäst frågar ”Vad är tidskillnaden vid hotellet”.
113. Meningar blir fel. Tex. ”Här är det vänstertrafik, så håll till höger! ” ”Har man en vild elefant så kan man likna Thailand som en fantasi. ”Innan ni går av bussen vill jag att ni tittar noga på hatthyllan, i sätet och i fittan bredvid er.”
114. Meningar blir fel 2. Tex. ”Titta i sätet ovanför er och på hatthyllan under er. ”Titta på den konstiga fågeln den har ju bara två ben” (Sorry Marie:)).
115. Du ska ska beställa pizza/taxi hemma i Sverige och börjar samtalet med ”Hej detta är …från…”
116. När du svarar hemma i Sverige svarar du med ”Hej, välkommen till X nödtelefon, vad kan jag hjälpa dig med?"
117. Det första du gör när du stiger på en buss är att räkna hur många säten det finns.
118. Man vet att man varit reseledare när alla vänner och bekanta hör av sig och startar meningen med "Du som varit överallt... Vad kan du rekommendera?"
119. Du kör samma vits varje vecka; hoppas alla är med nu efter promenaden i regnskogen, förra veckan när vii åkte sa chauffören; I think we are missing one person, så jag sa; är det någon som saknar någon? och vi fick inget svar, efter att ha räknat gästerna två gånger så går jag fram till den gamla norska damen längst bak i bussen och säger: ursäkta mig, kom inte du med din man imorse? och hon svarar; jo, men jag saknar inte honom!!!
120. ... du snackat skandinaviska så länge att dina svenska vänner måste lära dig korrekt svenska!
121. Du ofta får frågan "Vet ni om flyget på lördag kommer att vara försent då med eftersom det var försenat när vi kom hit...".
122. Du känner igen frågan: "Finns det täcken och kuddar på hotellet eller ska vi ta med det?!"
123. Får frågan: "Varför ordnar ni inte bussturer till pyramiderna, vi är ju i Afrika?" (Tunisien)
124. Får frågan: "Finns det något disco utan utlänningar?"
125. "Jag har en lite konstig fråga.. Jag har hittat en hund som jag vill ta med mig hem! Hur ska jag göra?"
.