Intervju med Linda Larsson

Intervjufrågor med Linda Larsson

Jag är en levnadsglad och ressugen person som har landat och skapat en oas i södra Italien både för mig själv och andra.

Vad tar du med i resväskan:

Jag reser lätt och många gånger med Ryan air. Laddaren och telefonen är bra att ha med sig.

Bok:

Jag har ingen bok med mig när jag reser, däremot köper jag gärna en under resans gång.  

Då blir det gärna någon bok som är aktuell och som jag har hört talas om. 

Reserfarenhet:

Jag har haft resandet i blodet under hela mitt  liv, redan som barn flög jag från norr till söder på egen hand så det har alltid varit en naturlig del av min vardag.

Jag började att resa för att arbeta utomlands när jag var 20 år. Jag fick nys om ett hotelljobb på Cypern via Arbetsförmedlingen Utland, som servitris. Jag arbetade i första hand med tyska och engelska gäster. Det var oerhört lärorikt samtidigt är det ingen hemlighet att jag arbetade riktigt mycket. Året efter blev jag erbjuden att komma tillbaka som huvud servitris och det kunde jag inte säga nej till. 

Du får en sådan vänskap med dina kollegor när du är långt hemifrån. Vänner och vän relationer är viktiga för mig och utomlands är det lättare att knyta vänskapsband än hemma. Flera av de vänner som jag lärde känna då, har jag fortfarande kontakt med och så har det fortsatt genom mina resor. 

Du lär dig också att arbeta på ditt tålamod kring olika hinder och utmaningar när du kommer ut. Det sker alltid oväntade saker som skall lösas.

Nästa längre resa blev USA och Fort Lauderdale. Det blev totalt sju år i landet. Det var en fin tid med många vänner och mycket arbete. Jag har alltid trivts att ha många människor runt omkring mig.  Jag gillar att bjuda hem vänner och att vi delar på mat och skratt. En ceremoni som vi gjorde när jag åkte från USA var att jag fick ge grilltången vidare. Jag var den som var duktig på att hålla ihop alla vänner och denna tradition skulle sedan ges vidare till de som blev kvar, tyvärr har jag fått höra att festerna blev få efter jag åkt.

När jag reser med andra, så är jag oftast den som sköter allt det praktiska. Jag har lätt att acklimatisera mig till nya platser och trivs bra. Sedan kommer den dagen jag vaknar och är färdig med den platsen. Jag kan inte säga exakt vad som händer, och jag har ingen förvaring på att det skall ske. Men då jag är färdig med en plats, då lämnar jag den och åker vidare. 

Nästa längre resa blev till Indien under några år, jag jobbade som VD för ett utbildningsföretag i Bangalore. När min farmor dog, valde jag att packa ihop snabbt nog för att hinna hem till begravningen. Det blev starten  för att påbörja min stora dröm, att öppna ett pensionat.

Drömresan:

Jag skulle vilja göra en resa med långa dagsetapper på ett tåg, där jag kunde skriva på min bok. Varje kväll komma fram till en ny stad där jag kunde passa på att hälsa på vänner och avnjuta en god måltid, somna gott och morgonen därpå åka vidare.  

Tips inför en resa:

Det är bra att utmana sig själv och göra nya saker. Jag har t.ex. åkt på en yogaresa som nybörjare med endast fanatiker. Det var spännande och jag fick lära mig helt nya saker, utmana mig själv till max. 

Ett generellt tips för resor är att hyra en bil och åka ut och upptäcka på egen hand.

Skrivkurs:

Jag var med på kreationslotsens första skrivkurs på Villa Ottilia. Det är verkligen speciellt att ta ut en vecka ur kalendern och helt kunna fokusera på att skriva.  Det fungerade för att vi hade en praktikant då på pensionatet som kunde hjälpa mamma att sköta allt det praktiska. Jag har alltid gillat att skriva. Flera personer har bett mig att skriva en bok om mitt liv och mina resor. Jag är utbildad kock och ett annat av mina stora intressen är matlagning. Jag tänker också på att skriva en bok om mat. Jag har som sagt var flera skrivprojekt på gång som jag i första hand kan arbeta med på vintern. Det är då det finns tid till annat än att ta hand om våra gäster.

Vad gav skrivkursen mig?

Skrivkursen fick mig att inse att det är viktigt att tänka på mig själv och ge mig själv skrivtid. Det är ingenting som man bara får utan man måste ta sig den tiden. Det är häftigt att få bekräftelse och feedback av de andra deltagarna och vår skriv coach Jeanette. Det är  en viktig del för att utveckla sitt skrivande.

Villa Ottilia:

Jag har alltid drömt om att öppna ett ”bed and breakfast.” Efter Indien bestämde jag mig att det var dags att sätta igång och förverkliga den drömmen. Det var jätte skönt att mamma ville följa med och starta upp. Att leva och vara tillsammans med sin familj är okomplicerat och du kan visa hela ditt känsloregister. Man kan argumentera i ena minuten och nästa sitta och dricka en kopp kaffe som om inget hänt. Villa Ottilia har blivit mitt livsprojekt,  hade jag en dotter skulle hon fått heta Ottilia.

Hur är det att driva ett pensionat?

Det känns så rätt att ha det här stället. Alla som vi har som besökare är så nöjda. Innan våra gäster har rest hem, har man hunnit bli vänner och lärt känna varandra. Jag gillar att lära känna nya människor och jag är nyfiken på deras liv och historier. Gamla vänner delar man oftast minnen och en historia med. Nya vänner  bygger oftast på att man delar något gemensamt.

Villa Ottilia attraherar rätt sorts människor som vill ut och uppleva Italien. Det går att hyra hela pensionatet för sig själv. Det kan vara kollegor som reser tillsammans från ett arbete, ett tjejgäng eller familjer som kommer ner.

Under säsong är pensionatet fullt av människor, det är liv och rörelse mellan mars till november. Det är ett roligt och hektiskt arbete. På vintern lever vi ett annat liv, vi har TV maraton blandat med vedklyvning och trädgårdsarbete, vi bara är!  Jag arbetar även på mina skrivprojekt.

I samband med att jag flyttade ner och öppnade pensionatet har flera svenskar kommit och är intresserade av att hitta ett hus och bo här en del av året. Jag har fått vara med och hjälpt till vid flera av dessa husköp, vilket har varit väldigt roligt. Italien är mycket byråkrati och det är ett projekt både att hitta det hus man vill ha, få det till rätt pris samt köpa det. Oftast ägs husen av en hel familj, så det är många som skall blandas in och få lägga sina åsikter innan ett husköp är klar. Det brukar ta några månader från det att de bestämt sig tills affären har gått i lås. Flera av gångerna har våra gäster bara råkat förälska sig i ett ruckel och resten är nu historia…

Villa Ottilia blev så mycket mer än den där drömmen som jag haft under så lång tid, något jag aldrig kunnat drömma om! Utan våra gäster, varje person som gått in genom vår dörr, hade det här huset inte varit något mer än ett öde hus på landet. För varje nöjd gäst som reser hem så ökar värdet på Villa Ottilia enormt, i vår egen valuta som kanske inte står sig på den allmänna marknaden men här finns det inget värdefullare.