Vem du än frågar kan berätta exakt var de var och vad de gjorde efter första rapporten kom in att ett flyg kört in i ett av tvillingtornen i New York. Det är en av de ögonblick som förändrade världen.
Själv befann jag mig i Aten, jag hade jobbat där under sommaren och var på väg att byta destination till Hurghada, Egypten. Tanken var att jag skulle ha en liten fest för mina kollegor, säga hej då till dem för några månader när jag bytte land. Det blev inte mycket till fest. Vi blev alla helt förhäxade av nyheterna och tittade stumt på bilderna. Det kändes ännu mer märkligt när nästa flyg körde in i det andra tvillingtornet och sedan att båda tornen kollapsade. Det kändes som allt var en film, en dålig aktionrulle, inte att det var verkligt. Det var helt surialistiskt.
Därför kändes det viktigt för mig att besöka ground Zero och platsen där allt hände under mitt första besök i New York.
De har gjort ett museum under de gamla tornen. Det är verkligen smakfullt gjort och hjälper mig att förstå att de faktiskt har hänt. De har sparat konstruktioner från byggnaderna, i det skick de var efter byggnaderna hade rasat. De har ett rum som avspeglar dagen när det skedde. Där finns bilder, föremål, filmklipp från nyhetsprogram och olika berättelser från dagen och illustrationer från de fyra flygplan som överbemannades. När du ser bilderna igen kommer alla dina egna minnen tillbaka från den dagen.
Offren är inte glömda, ett rum är fullt med bilder på alla som dog den dagen både i tornen, poliser, brandmän och personerna i de fyra flygplanen.
En vacker text står på en vägg att vi aldrig kommer att glömma er.
Det var nästan 3000 offer. Helt ofattbart att förstå. Därför är det bra att de alla har en egen bild, eller en anhörig röst som berättar om dem. Hur de var i livet och vilka drömmar de hade. Det är så sorgligt och vackert på en gång. I vissa fall har de hittat föremål som smycke, mobil eller kreditkort som de visar tillsammans med bilden på personen.
Jag är glad att offren alla har fått en egen röst, en plats medans förövarna inte får lika mycket utrymme. Visst kommer analyser om vad som skedde efter den dagen och vilka konsekvenser det ledde till. Vi får veta vad kaparna heter och vart de kommer ifrån, men det är offren som får det utrymme som de förtjänar. Ingen av dem blir gömd bakom en siffra, de är alla en person.
Museet är väl värt ett besök och för att slippa stå för länge i kö, tips är att gå in och boka på nätet dagen innan.
Utanför finns två vackra bassänger, precis i formen av basen på de gamla tonen. På kanten av dem står namnen inristat på alla offer. En fin plats att gå och sörja på. Fortfarande idag kan man se blommor och hälsningar till de döda.
Jag är glad att jag besökte memorial 911. Det ofattbara har blivit mer fattbart. Även om jag aldrig kan förstå hur man kan döda andra människor med berått mod och anse sig har rätt att göra det. Inte i sitt eget eller någon annans namn. Museet var en hyllning till alla hjältar den dagen, som gjorde allt de kunde för att hjälpa till. En hyllning till alla offer som inte förtjänade ett sådant avslut.
Du har helt rätt i att man inte förstår helt vad som hänt förrän man besöker detta museum. Otroligt bra skrivet - gåshud!
SvaraRadera