Olivlundar och reflektioner

För mig är en olivlund magisk. Jag gillar raderna av träd, planterade en gång för länge sedan. Oliven och olivoljan. Bara jag tänker på dem känner jag smaken av en grön oliv i min mun. Olivoljan som passar till allt och som är den viktigaste oljan i mitt hem.

Utseendet på olivträden, de gamla och knotiga är vackrast, med stammar fulla av hål och hemligheter. 

Ett olivträd kan bli upp till 2000 år. Tänk vad ett talande olivträd skulle kunna berätta. Vad trädet måste sett och upplevt i sitt trädliv.

Då finns det inte en bättre plats att få inspiration till att skriva. Att gå i tystnad bland träden och fundera på sin bok och framför allt dess karaktärer. Hur skall jag kunna göra dem levande? Ger dem kött och blod? Vad ger trovärdighet hos en påhittad figur? Hur bygger jag en person med båda mörker och ljus. Att få in den komplexet som finns i alla människor. 

Det är min uppgift idag. Att göra mina karaktärer levande. 

Undra om jag skall sätta mig ner under ett olivträd. Sätta mitt öra mot dess stam, be om hjälp och inspiration i min jakt på mina karaktärers själar?