Aten

För mig är Aten städernas stad. Jag får en speciell känsla varje gång jag landar på dess flygplats. Den är fylld av vemod, glädje och längtan. 

Min plan var en gång att bo här. Jag har tillbringat fyra år i staden och älskar den av hela mitt hjärta. Livet kom i mellan och det fanns andra planer skrivna för mig. 

Jag är nöjd med det. Men Aten kommer alltid att finnas där. Jag har ett behov att med jämna mellanrum komma tillbaka hit. Hämta livsvisdom och kraft. Det känns som jag kan tänka klarare här. Se livet ur ett annat perspektiv.

Jag hoppas att det i Aten finns ett spår av mig och min tid här nere. Precis som vi lämnar spår hos alla människor som vi berör och som berör oss. Jag tror att det är samma sak med platser.

Mat i överflöd

Vet du hur det känns att vara hungrig? Riktigt hungrig och inte veta när du kan eller har råd att äta igen? 

Jag vet inte hur det känns. 

Men jag vet hur det är att vrida och vända på varje krona för att ha råd med mat. Jag vet hur det är att leva på nudlar och buljon för att pengarna inte räckte till något annat. Jag vet också hur det är att kunna köpa precis vad jag vill ha och är sugen på. Jag har haft turen att uppleva dem båda. Det gör att jag uppskattar att idag kunna ha friheten att välja.

Jag vet inte hur det är att bråka över ett ägg för att kunna ge mitt barn något att äta. 

Jag tänker på den enorma snedfördelning av resurser som finns i världen idag. 

En del har så sjukt mycket resurser. Så mycket mer än de behöver eller någonsin kommer att göra av med. 

Många har det bra. Vet inte hur många som uppskattar sin situation. Jag behöver personligen bli påmind om och aktivt tänka på att jag uppskattar min situation. Annars gör jag det inte. 

Många behöver tänja på vad de skall handla men klarar sig. 

Sedan har vi dem som inte har något alls. Där varje dag handlar om att överleva. Det är den delen som är svår att förstå. Speciellt om du själv som jag inte har upplevt den själv.

Hur skall jag göra för att dela med mig mer och framför allt till rätt ställen? 

Jag vill hjälpa men rätt människor och inte dem som redan har det bra. Ett exempel är denna enorma tallrik med mat som jag fått. Jag hade kunnat ätit hälften eller en tredjedel-vem kan få resten utan att det går förlorat. Jag orkar inte äta mer och då har jag kanske ätit en fjärdedel. Vad gör vi åt dessa enorma portioner? Vad gör vi åt att skräpmaten är billig och den ekologiska och nyttiga maten är dyr?

Hur kan vi aktivera den vanliga människan både så att de kan ge och se att deras gåvor kommer rätt rent personligt och via ekonomiska medel för dem som inte orkar. 

Det viktiga är för oss alla att hjälpa på vårt sätt och utifrån våra möjligheter både mentalt, materiellt och fysiskt.

Äta själv

Hur ofta sitter du själv och äter på en restaurang? Känner du dig bekväm? 

Eller försöker du sysselsätta sig för att inte se ensam ut? Du kan vara upptagen genom att läsa en bok eller hålla på med din smartphone.

Det är det kritiska på en resa. Om du får äta dina måltider själv. Inte ha någon att resonera med vad som hänt under dagen. Utan bara ha dig själv att dela dina minnen och upplevelser med.

På mina arbetsresor är jag många gånger själv och är inställd på det. Det är en kontrast att vara social hela dagen, lyssna på andra och sätta dem i centrum. Då är det skönt att vara ensam på kvällen. Äta vad du vill. Titta på människor, lyssna på okända språk och fundera på människors historier bakom språket och den offentliga fasaden. Andra gånger är det bara skönt att inte titta utan bara vara. Vara med sig själv och sina tankar.

ABBA museet

Jag tror vi är på väg in i en ny ABBA era. Inte minst med den nya musikal som startat och ombyggnationen av ABBA museet.

Om du inte har varit där, rekommenderar jag dig att gå. Det är inte ett vanlig museet. Det är en upplevelse. Du går ta del av mycket personliga delar i ABBA medlemmarnas liv. Du kan också dansa och sjunga med dem. Bra och genomtänk museum.

Afternoon te på Grand Hotell

Vi har fått vinter med besked. Snö och tvåsiffriga minusgrader. En aktivitet som är mycket trevlig på vintern är att gå på afternoonte. Att sitta och fika, dricka te, dricka champagne och umgås i goda vänners sällskap.

Då kan jag rekommendera Grand Hotell och att sitta på deras glasveranda. Vacker utsikt, mycket bra te, champagne och tilltugg. Tänk bara på att boka i tid.

Resa i fantasin

Det är inte heller så illa. Att resa i fantasin. Om jag tänker efter och är ärlig så är det där jag reser mest. Fördelen är att det går snabbt. Det kostar ingenting. Du kan fritt välja både resekamrater och vad du vill göra.

Jag reser oftast i böckerna eller filmernas värld. Denna vecka har jag sett två bra filmer.

James Bond. Den bästa hittills.

Starwars. Ny tappning med både gamla favoriter och nya. Detta är min nya favorit BB-8.

Turist i sin egen stad

När jag flyttade till Stockholm var jag ivrig att se allting som kunde ses och upptäcka staden med alla dess möjligheter.

Men efter att ha bott här i några år, har nyfikenheten försvunnit. Det har inte varit meningen. Det har varit vanans makt som smugit sig in. Bekvämligheten. 

2016 skall bli ett år när jag igen blir turist i min egen stad och mitt eget land. En gång i månaden skall jag plocka fram min nyfikenhet igen och planera för små och större utflykter.